Trotsåldern

Med blicken rakt fram och med bestämda steg marscherade han så in i 1,5-års trotsen. Vi föräldrar står maktlösa och ser vår lille solstråle förvandlas till ett monster i tvära kast.
Ena sekunden kan han dansa glatt med ett leende från öra till öra för att i nästa sekund kasta sig rak lång på golvet och gråta.
Häromdagen var han med Martin på lekplatsen. Jag cyklade dit när jag kom från jobb. När han fick syn på mig sken han upp och började springa mot mig med ett leende på läpparna. När han kommit halvvägs kastade han sig raklång på marken och började gråta.
?????????
Man bara står där som ett fån och fattar NADA.

Sen har man ju det med att han blir så förbannad när han inte får som han vill. Men det kan man mer ta på och då finns det en anledning till hans ilska. Där gäller det bara att va konsekvent.
Det andra är bara förvirrande...

Frans trivs som fisken i vattnet hos sin dagmamma nu. Och vi är så glada! Hon säger att han är en liten solstråle hela dagarna, äter bra och sover gott (somnar själv). Att han är rolig, har humor och skojjar med dom andra barnen.
Härliga ord att höra för oss!
Visar inga som helst tecken på trots hos henne.
Det är väl smällen man får ta som förälder, all skiten.

Helgen spenderar vi i vår kära koloni. Det ska målas tak, byggas lite. Och sen ska trädgården fixas inför hösten med lite klipp här och där.