Just nu hatar jag morgnar...

...och allt vad det innebär.
Är tvungen att stiga upp så tidigt att inte ens Frans har hunnit vakna. Duschar och klär på mig sen väcker jag Frans. I och med att jag måste väcka honom är han alltså inte utsövd när han vaknar och med det blir han lite mer tjurig och omedgörlig.
Stressar med att få i honom frukost (vilket han ibland vill och ibland inte), sen är det dags att ta på ytterkläderna (vilket han oftast inte vill) och sen går vi till dagmamman. Väl framme där när han inser vart vi är på väg utbrister han -Nej, nej, nej! och försöker springa åt motsatt håll. Får tvinga in honom i hissen och upp till 3:e våningen. Dagmamman möter oss i dörren och ännu en gång går det upp för honom att mamma ska lämna honom där.
Börjar gråta hysteriskt.
Jag ger honom en puss och en kram och det sista jag ser innan jag stänger dörren är min älskade son som sträcker ut armarna mot mig med tårarna rinnande nerför kinderna och förtvivlat ropar -MAMMAAA!

Mitt hjärta brister...