Barcelona var underbart som vanligt. Det gick bättre än förväntat att va ifrån Frans (och Martin). De första två dagarna sköljde illamående över mig i vågor av saknad, men det la sig sen. Jag fick undvika att prata med honom i telefon. Nån gång gjorde jag det och då kom såklart tårarna.
Dagen då vi skulle åka hem hade jag en sån hemlängtan att jag kunde spricka. Hela den dagen var bara en lååång väntan...
Annars hade jag det gott. Varmt som tusan så det enda stället man kunde va på om dagarna var i havet som som tur var var svalkande.
Jag, Jenny och Maria hade måånga långa samtal dagar och nätter igenom. Märks att vi inte fått så mycket tid tillsammans de senaste åren.

Frans och Martin hade haft det toppen tillsammans hemma. Samma dag som jag åkte till Barcelona tog dom bilen och körde till kolonin. Där bodde dom torsdag till måndag. På tisdagen var det dags för Frans att börja hos dagmamman.

Vi är mitt uppe i inskolningen. Än så länge har det gått jättebra. Han har inte alls varit ledsen. Och det känns ju skönt för oss. Dagmamman Alexandra är en urskön människa, lugn och sansad. Vi känner fullt förtroende för henne och både jag och Martin är så nöjda.
Igår var det dags för Frans första klassfoto. Alla barnen i gruppen Trollungarna (dvs 4 dagmammor och 22 barn) radades upp tillsammans inför fotografen. Otroligt hur det lyckades att hålla så många barn stilla samtidigt på samma bild!
Frans satt som ett litet ljus och var så underbart söt i sina nya kläder.