Nytt blir gammalt...

Ett tips jag fick av Jenny "Ivikochvass", var att man kunde göra om foton till gamla bilder på en sida på internet. Jag var tvungen att prova några bilder.

Det lilla huset är "Villa Pyttelilla" där Majken, Maja och Henrik bor, korsvirkeshuset är Frans farmors hus i Lund och filmstjärnan ser ni vem det är. =)

Fint va?!

Sjukdomar och regntunga skyar...

Grått, grått, grått.....
Ååååhhhhhhhhhhhhh, vad man blir trött på detta. Orkar inte.
Nu får fan våren skynda sig innan man deppar ihop totalt...
Även denna vinter som så många andra traskar man runt i med regnet piskandes i ansiktet och undrar vad man gör här i detta land. Varje vinter tänker man att man borde sälja det man har och flytta till...Spanien kanske. Sen kommer sommaren och då är det inte så dumt ändå. Tills man blir påmind igen när oktober kryper sig på.

Sjukdomarna avlöser varandra. Pappa har feber, mamma mår konstigt och Frans har just lyckats bli fri från halsontet när en ny dos av feber kom och hälsade på i morse. Gnällig som bara den var han så det bar iväg till doktorn igen.
Öroninflammation.
Just det, det har han inte haft så det ska han ju ha. Hmmm...
En ny penicillinkur.
Börjar kännas otäckt nu med all den antibiotika vi pumpat i honom denna vinter.

Nä vinter och sjukdomar. BORT, BORT!
Kom nu vår, sommar och värme.

Ljuset i mörkret är ändå när pappa frågar:-Var e mamma?, och Frans pekar rakt på mig. Och sen samma med sin pappa.
Då inser man att larven blivit en fjäril...
.

Ännu en dag innanför dessa väggar...

Både på grund av att Frans inte är helt frisk än och värsta snövädret har vi stannat inne idag igen...
Vi har inte varit ute sedan i måndags förutom en tur till barnakuten igår och då tog vi bilen. Man känner det i hela kroppen, behöver den friska luften.
Nä, i morgon får vi ta en runda.

Pappa Martin har spelat massa musik idag och Frans dansar och dansar!
Han har lärt sig hur man får saker man vill. Man pekar! Om han vill ha vatten pekar han på flaskan osv. Han ställer sig rakt upp nu och står utan att hålla. Går några fler steg varje dag. Snart sticker han väl iväg!

Frans har det bättre nu. Han hade feber i morse men framåt dagen har han piggnat till ordentligt och till och med ätit både middag och en massa annat. Vi gjorde pannkakor som han gillar, men dom kastade han mest på golvet.

Men det är skönt att det går åt rätt håll iallafall.

These boots are made for walkin´!

När vi kom hem idag låg det en avi från posten på dörrmattan. Frans nya skor hade anlänt!
Hans första!

Ett par sprillans KAVAT eco logic läragåskor.

En dag på barnakuten

Natten var jobbig med en massa tårar och orolig sömn.
På morgonen ringde vi till vårdcentralen och fast jag tyckte att vi var ute i god tid var alla läkare fullbokade denna dag. Sjuksköterskan i telefonen rådde oss att åka in till barnakuten så att dom fick titta på honom där.
SUCK!
Barnakuten... Bakteriernas paradis. Väntrummet fullt med snoriga ungar med diverse åkommor. Risken är att barnet går därifrån med ännu fler sjukdomar än när man kom dit.

Nåja, det var väl bara att göra som hon rådde oss.
Så vi begav oss dit.
När vi kom dit fick vi sätta oss och vänta i väntrummet. Efter en timme kände jag och Martin att vi började bli hungriga eftersom vi hastat iväg utan frukost så vi bestämde att han skulle åka och fixa nån macka eller så.
När han kom ut på parkeringen så, BÖTER!
Faan! Inte detta också...

Efter ytterligare en timme fick vi komma in på ett rum. Där sov vi en stund tillsammans...
När det gått tre timmar kom äntligen doktorn.
Det räckte att hon rörde Frans lite lätt över ryggen så började han gallskrika. Han fullkomligt vrålade för full hals och stora tårar rullade ner för kinderna. Detta är då inte alls likt vår annars så lugna och goa lilla kille.
Han klängde sig krampaktigt fast vid oss, hulkandes medan doktorn kände och lyssnade.
Så kom det värsta. En pinne på tungan och en lång tops ner i halsen. AHHHHHHRRRGGGGGGGGGGG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Doktorn konstaterade att Frans var väldigt irriterad i halsen och feber hade han ju också.
Odlingen tar tre dagar att få reda på så vi får väl se vad det ger.
Vi åkte hem med råd från doktorn att varva Panodil med Ipren och försöka få i honom så mycket vätska som möjligt.

Väl hemma igen fick han en Ipren och en kvart senare var allt som bortblåst. Han åt en hel burk med majskrokar och en hel burk blåbärspuré. Kanske inte den mest hälsosamma maten, men nu är man bara glad om man får i honom något...

Feber...

I förmiddags var Frans ovanligt gnällig. Ville inte leka ensam eller någonting. Nä, hänga på pappa eller åka runt på mammas höft var det enda som gällde.
Ville inte äta heller.
Vid middagstid kom Martin ut med honom i köket och sa:
-Dreglar han inte ovanligt mycket?
Då var hela tröjan nersaglad och det rann ur munnen...
Tänder? Eller kanske ont i halsen? (jag hade riktigt ont i halsen för några dagar sedan)
Jag kände på honom och visst, han var kokhet.
Tog tempen. Feber.
Stackars...
Men Panodil supp satt där den skulle och inom 10 minuter var han den vanliga goa lilla killen.
Exakt 4 timmar senare kom så febern tillbaks... En ny supp.
Vid läggdags var han så ledsen...
Pappa sprang till apoteket medan Frans somnade helt utmattad i mammas famn. Ville inte ens ha välling...

I morse tog vi den sista penicillinen mot hostan.
Ja, det ena avlöser det andra...

Borta bra men hemma bäst!

Så är vi då hemma från vår Landskrona/Helsingborg-helg.
Martin har varit i Helsingborg och repat inför deras spelning på The Tivoli igår. Spelningen hade gått riktigt bra så han var nöjd med den.
Julia och Frans har varit i Landskrona. Sovit hos mormor, träffat Sara & Million, Bagarn, Malin, André & Leia, Leni & Marley, Morfar & Marica. Och katterna. Christian. Henrik, Maja & Majken, Cattie & Lily.
Fullt ös alltså.

Det har varit isande kallt men ändå vackert väder.
Frans hatar att åka vagn, Julia mutar med majskrokar.
Melodifestivalen på tv. Skitmusik. Nä, nästa vecka håller vi tummarna för Maja!
Förkylda som få. Nu ganska friska igen.
Frans pekar i taket och säger "ampa", "muuuuu" som kossan och går några steg då och då.
Gungar hos morfar och drar i katten som verkar gilla det.
Frans sover en stund, vaknar till, mamma frågar:Var e lampan?, blundar, pekar i taket och dunsar ner i sängen igen och somnar om...

Frans & Aston

Bilden är tagen med mobilkamera, därav den dåliga skärpan.

Ångest...

Ångesten tär i våra ömma föräldrahjärtan... Även om det är ett tag kvar så börjar det närma sig för dagisstart (eller förskola som det heter) för Frans. Vi är runt och besöker Malmös förskolor så gott som dagligen. Betar av dom en efter en. Skillnaderna är otroligt stora. Vissa förskolor är som man vill att dom ska vara med strukturerade dagar med pedagogiskt arbete osv. Andra är som en förvaringsplats där man i princip lämnar av sitt barn i en grupp på 30 barn med 4 förskollärare för fri lek tills man hämtar igen. Det sistnämnda skapar ångest och tyvärr finns det gott om sådana ställen.

Problemet för oss är att vi bor på "fel" sida om Bergsgatan... Denna sidan tillhör stadsdelen Södra Innerstaden och andra sidan stadsdelen Centrum. Till saken hör att varje stadsdel har ansvar för sina barn och sina förskolor. Södra Innerstaden har tyvärr inte lagt ner särskilt mycket arbete på sina känns det som. Man får önska i andra stadsdelar, men barnen i dom egna stadsdelarna har förtur till dom få platser som finns. Det är alltså ett otroligt tryck och framförallt på småbarnsavdelningarna.

I vår stadsdel finns en(!) bra förskola. Klara Förskola. Supermysig, bra planerade dagar, pedagogiskt arbete, egen kock osv. Önskedagis! Man kan bara hålla tummarna...

Vi har givetvis också anmält oss till dom privata förskolorna vilka ofta är Föräldrakooperativ vilket känns jättebra. Men trycket är om möjligt ännu större där. Systemet funkar dock annorlunda. Man blir kallad till intervju om man har det barnet dom söker (dom tittar på gruppen i helhet, 50/50 pojkar flickor och ålder) och sen gäller det bara att göra bra ifrån sig... Som en anställningsintervju...

Nåja...det är bara att hoppas...

Det går bra det där!

Jag sitter här nu och är inte hemma. Eller jo, det är jag men jag får inte lägga mig i för Martin. Två kvällar har jag varit iväg och Martin har tagit nattningen av Frans ensam, men idag tänkte vi att jag nog kunde stanna hemma. Dock fortsätta sova på soffan ett par nätter till.
Nu får jag då alltså inte lägga mig i ett dugg. =)
Det är fan svårt, men jag måste släppa taget och låta honom sköta det själv. Det går alltså jättebra för dom två, det är nog svårare för mig.

Genom denna prövning har far och son fått en djupare relation. Dom har alltid funkat jättebra på dagarna och lekt och lyssnat på musik men när det kommit till nattningen har det bara varit mamma som gällt.
Att det fungerar helt smärtfritt nu och att han likabra kan sova med Martin som med mig känns oerhört skönt.
Jag känner mig betydligt mycket mer fri.

Då kan jag kanske ändå lämna man och barn hemma ensamma i Malmö och åka till Landskrona på fest den 14:e mars!

Senare i kväll ska jag lägga mig i min soffa och titta på Woody Allens nya film "Vicky Christina Barcelona". Härligt!

Bebisar...

Klockan fyra i morse födde Julias kompis Sara barn. En frisk och kry pojke. Grattis till den lilla familjen!
Magen på bilden är dock Marinas, en annan av våra vänner som väntar bebis i maj.

En stor händelse som skett idag är att Frans har tagit sina första stapplande steg! Tjohooo!!!
Duktig kille!

Vår lille Kerub

Amningsavvänjning

Ja, det är vad vi håller på med nu.
Denna kväll har jag spenderat tillsammans med min gamla vän Marina hemma hos henne. Martin har varit hemma med Frans och tagit nattningen ensam.
Än så länge har det gått fint utan några som helst protester. Jag är imponerad!
Tanken är att jag ska sova på soffan nu i några nätter och så ska Frans och Martin sova i sovrummet. Detta för att vi ska försöka sluta nattamma. Dagamma kan han få fortsätta med ett tag till, men natten är till för att sovas på...

Vi håller tummarna helt enkelt...

Pappanattning

Nu sitter jag här med öronen på kant. Martin nattar Frans idag. Inte ett knyst hör jag inifrån sovrummet... Det verkar gå vägen. Härligt! Min frihet är funnen!

Idag har vi varit på bio och sett "Benjamin Buttons otroliga liv", FANTASTISK film med underbar scenografi och makalös maskering! Storyn är ny och annorlunda!
Mormor och Alf var här och passade Frans. Det gick fint. Mormor lyckades till och med att få honom att sova en stund i sin egen säng! Det är mer än vad vi klarar!
Hon kan det där!

Bloggare...

...jaha då var man en sådan. Om ni hade frågat mig (Julia) för två år sedan vad en blogg är för något så är jag inte helt säker på att jag kunnat svara på det...

Nu sitter man alltså här. 

Nåja, denna bloggen tänkte vi ha till att hålla släktingar och vänner lite uppdaterade om vad som händer i våra liv. Eller kanske framförallt i den lille sonen Frans liv. Det är ju mest han som tar upp all tid och energi dessa dagar.

Vi ska försöka uppdatera så ofta vi kan och har tid och lust!

Bobos familj