Feber...

I förmiddags var Frans ovanligt gnällig. Ville inte leka ensam eller någonting. Nä, hänga på pappa eller åka runt på mammas höft var det enda som gällde.
Ville inte äta heller.
Vid middagstid kom Martin ut med honom i köket och sa:
-Dreglar han inte ovanligt mycket?
Då var hela tröjan nersaglad och det rann ur munnen...
Tänder? Eller kanske ont i halsen? (jag hade riktigt ont i halsen för några dagar sedan)
Jag kände på honom och visst, han var kokhet.
Tog tempen. Feber.
Stackars...
Men Panodil supp satt där den skulle och inom 10 minuter var han den vanliga goa lilla killen.
Exakt 4 timmar senare kom så febern tillbaks... En ny supp.
Vid läggdags var han så ledsen...
Pappa sprang till apoteket medan Frans somnade helt utmattad i mammas famn. Ville inte ens ha välling...

I morse tog vi den sista penicillinen mot hostan.
Ja, det ena avlöser det andra...