Tack för det familjen Olofsson!

I torsdags var vi på BVC med Frans. Han skulle få sin ettårsvaccin. Den vi inte kunnat ge honom pga vårens många långa och utdragna förkylningar.
Nåja, när vi steg in på rummet hos Christine blev det eld i baken på Frans. Han löpte runt och fingrade på allt. Jag och Martin löpte efter för att samtidigt försöka få av honom kläderna.
Christine utbrast med skräckblandad förtjusning att det var en väldigt energisk son vi har.
Hmmm...ja, vi vet.

Upp på vågen. 11,5 kg. Fin viktökning. 78cm lång.
Följer sin kurva fint.

Så blev det dags för sprutorna. En i vart lår.
Ojojoj...vad han blev ilsken!
Skrek som en galning.
Riktigt, riktigt arg.

När han lugnat sig fick han sitta i mitt knä medan Christine lockade med en gul kyckling.
Hon skulle alltså kolla hans ögon.
Hon menade på att han skelar lite med sitt högra öga.
Inget vi märkt nåt av.
Vi fick remiss till ögondoktorn.

Hmmm...ja, nåt ska han väl ärva från sin mor och hennes sida av släkten.